Martyren

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Alhamdolillah ir Rabil ’alamin. Wasalaat wasalaam alel habib al mustafa abel qasimi mohammad wa aali mohammad.

För vår väntade Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst, var vänliga att skicka en salawat.

Mina bröder och systrar i tron, asalaam aleikom wa rahmat allahi wa barakato.

Imamat är från Allahs(SWT) nåd

Ur shiitisk synvinkel, är Imamat (Gudomligt ledarskap) Guds gåva till mänskligheten genom vilken religionen blev fulländad. Allah(SWT) säger följande i den heliga Koranen:

”Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion.”[Surah al-Ma’idah, 5:3]

Imamat är gåva från Gud som lockar människan till lydnad och håller oss borta från olydnad, utan att tvinga oss på något sätt.

Guds Budbärare har som vi alla vet anförtrotts ett ansvar att föra budskapet från Gud till människorna. De var varnare såsom den heliga Koranen vittnar om och vissa av dessa budbärare var även imamer.

Efterträdarna av Guds sista budbärare var inte profeter, och har inte tillfört något nytt budskap och inte heller upphävt någon av de regler och lagar som Profeten(S) kom med. De användes bara som vägledare och väktare av religionen och deras uppgift var att förklara och utveckla Shariah (gudomliga lagen) för folket. På detta sätt redde de upp och förklarade förvirrande koncept och händelser som inträffade under tidens gång.

Imamerna(A) är de som har full kunskap om den heliga Koranen och Profetens(S) sunnah och därför är de dem enda kvalificerade personerna som kan tolka verser från den heliga Koranen och förklara dess innebörd.

En gudomligt utvald Imam är också den mest lämpliga personen att styra ett samfund, som kan upprätthålla rättvisa och förbjuda förtryck. Naturligtvis har vi vanliga människor erhållit en fri vilja och om vi vill behöver vi inte acceptera Imamen, men då skall vi veta att vi kommer att stå till svars för detta precis som de som förnekade profeterna(A). Hursomhelst så kommer Imamen att vara ett av Guds bevis på denna jord och han kommer att vara en andlig ledare för de troende bland människorna som tar vara på hans vägledning.

Överlägsenheten av en Imam

Enligt den shiitiska tron, har en Imam precis som profeterna(A), utmärkande egenskaper när det gäller samfundets alla dygder, såsom kunskap, tapperhet, fromhet, och han har fullständig kännedom om Guds lagar.

Om det inte vore på detta sätt och Gud istället gett ledarskapet till en mindre perfekt människa samtidigt som det finns någon som är bättre lämpad för det, är detta ologiskt och går emot en av våra grundpelare, nämligen den gudomliga rättvisan. Därför kan inte Allah(SWT) utse en sämre person att bli Imam, när det finns en överlägsen person tillgänglig.

Ofelbarheten av en Imam

Om en gudomligt tilldelad ledare inte är felfri (Ma’soom), då skulle han bli skyldig till fel och vilseledande av människor. I sådana fall skulle folket inte ha förtroende för hans uttalanden/kommandon och åtgärder.

En gudomligt tilldelad Imam är den mest lämpliga personen att styra folket, och människorna förväntas följa honom i alla frågor. Om han begår en synd kommer människorna vara tvungna att följa honom i denna synd också, på grund av de i sin okunnighet inte vet om det är en synd eller inte. (Tänk på att detta gäller enbart då en Imam är den mest kunniga person i hans samfund). En sådan situation är ju inte acceptabel, eftersom lydnad i synd inte är någonting annat än ondska. Dessutom skulle detta betyda att man både skall lyda och trotsa ledaren bör på samma gång, vilket är motsägelsefullt.

Dessutom, om det skulle vara möjligt för en Imam att begå en synd, är det en plikt för andra människor att förhindra honom från att göra det. (Eftersom varje muslim är skyldig att förbjuda andra människor i olagliga handlingar.) I sådana fall kommer Imamen hållas i förakt, och istället för att vara ledare för samfundet, blir han deras anhängare, och hans ledarskap kommer då inte att vara till någon nytta vad religion beträffar.

Imamen är försvararen av Guds lagar, och detta arbete kan inte överlåtas till en felbar person och inte heller kan en sådan person upprätthålla denna uppgift på rätt sätt. Således är felfrihet en nödvändig förutsättning för en gudomligt tilldelad Imam eller kalif, då denne är en beskyddare och tolkare av den religiösa lagen.

Allah(SWT) säger i den heliga Koranen:

”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts.” [Surah an-Nisa’, 4:59].

Denna vers förpliktar muslimer att lyda två saker:

För det första, att lyda Gud och för det andra att lyda sändebudet och de som anförtrotts med befogenhet (Ulul-Amr). Placeringen av orden i versen visar att lydnad av Ulul-Amr är lika obligatoriskt som lydnad av sändebudet, eftersom den heliga Koranen endast använder ett verb för dem båda utan att upprepa verbet igen. Rent naturligt innebär ju detta att Ulul-Amr bör ha samma betydelse som sändebudet, annars skulle inte Allah(SWT) ha förenat dem båda i denna vers under ett verb. Intressant att notera är, att Allah(SWT) använder ett separat verb för Sig själv innan Han nämner sändebudet och Ulul-Amr och detta visar att Allah(SWT) har högre auktoritet än både sändebudet och Ulul-Amr.

Det är också tydligt av denna vers att Ulul-Amr inte är begränsad till sändebudet, annars skulle ju Gud bara ha sagt: ”Lyd Gud, och lyd Sändebudet enbart.” Men Gud tillade Ulul-Amr (dvs. de som tilldelats myndighet av Allah(SWT)). Detta är en av de platser där begreppet Imamer och nödvändigheten av lydnad till dem kommer ifrån.

Tidigare talade jag om ”ofelbarheten hos profeterna(A)”, och där hänvisade jag till många verser i den heliga Koranen för att bevisa Profetens(S) felfrihet. Alla dessa verser visade följande två punkter:

1. Profetens(S) myndighet över de troende är allomfattande. Vilken befallning som än kommer från honom måste utan diskussion och ifrågasättande följas.

2. Denna myndighet gavs till honom för att han var syndfri (ma’soom), och fri från alla typer av fel eller misstag. Hade det inte varit på detta sätt skulle Allah(SWT) inte ha beordrat oss att följa honom utan att ifrågasätta.

Enligt en hadith i Sahih al-Bukhari bevisar den att både Profeten(S) och de gudomligt utvalda kaliferna är felfria (ma’soom).

Från versen 4:59 konstaterade vi även att Ulul-Amr har fått exakt samma auktoritet över muslimerna såsom Sändebudet, och att lydnad av Ulul-Amr har samma ställning som lydnad av Sändebudet.

Därför är det ganska naturligt att även Ulul-Amr måste vara felfri (ma’soom) och fri från alla typer av synder, annars skulle de inte jämförts med den villkorslösa lydnaden av Profeten(S).
Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av en hadith från Imam Ali(A).

Imam Ali(A) har sagt:

”Den som inte lyder Allah(SWT) ska inte följas, och ”Sannerligen är lydnaden till Gud och Hans sändebud och de som tilldelats myndighet”. Sannerligen, beordrade Allah(SWT), människorna att lyda Sändebudet(S) eftersom han var syndfri och ren, och aldrig uppmanade folket att trotsa Gud, och sannerligen beordrade Han människorna att lyda de som tilldelats auktoritet, eftersom de är syndfri och rena, och aldrig skulle uppmana folket att trotsa Gud.” [Ellal al-sharaye, av Shaikh al-Saduq(RA), vol. 1, sid. 123]

Wa Salallah aleihi waala alihi ’atayibin ’altahirin!