Martyren

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Alhamdolillah ir Rabil ’alamin. Wasalaat wasalaam alel habib al mustafa abel qasimi mohammad wa aali mohammad.

För vår väntade Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst, var vänliga att skicka en salawat.

Mina bröder och systrar i tron, asalaam aleikom wa rahmat allahi wa barakato.

Betyder Ulul-Amr muslimska härskare?

Under förra föreläsningen gick vi igenom begreppet Imamat, och vi kom fram till att en Imam måste vara felfri för annars kunde inte denna position jämföras med Profetens(S) som det så tydligt gör i surah an-Nisa, vers 59:

”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts.” [Surah an-Nisa’, 4:59]

Om ni kommer ihåg, var det i denna vers som begreppet om Ulul-Amr, nämndes.

Många av våra sunnitiska bröder tenderar att tolka ”Ulul-Amr Minkum” som härskare bland oss själva, dvs. muslimska härskare. Denna tolkning bygger inte på något logiskt/koraniskt resonemang, utan det är enbart baserat på påhitt i historien. Majoriteten av muslimerna har fungerat som slavar till monarker och härskare som tolkat och omtolkat Islam och den heliga Koranen för att stärka deras egen makt.

Muslimernas historia är fylld med namn på härskare som med orättvisa, omåttlighet och tyranni skadat Islams namn. Sådana härskare har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Och sedan påstår vissa att dessa tyranner är Ulul-Amr som nämns i koranversen!

Om Allah(SWT) skulle beordra oss att lyda sådana kungar och härskare, då skulle det uppstå en omöjlig situation för oss muslimer. De stackars följeslagarna skulle ju drabbas av Guds missnöje, oavsett vad de gör. Om de lyder dessa härskare, har de inte lytt Guds befallning, nämligen:

”lyssna inte till någon av dem som är djupt sjunkna i synd eller framhärdar i förnekelse.” [Koranen, 76:24]

Och om de å andra sidan vägrar att lyda sådana härskare, har de återigen inte lytt Allahs(SWT) befallning, nämligen: ”Lyd de muslimska härskarna” (om nu ordet Ulul-Amr skulle betyda så). Om vi accepterar denna tolkning, ja då är muslimerna dömda till evig skam oavsett om dem lyder eller inte lyder deras syndfulla och felbara muslimska härskare.

Sedan finns det också muslimska härskare av olika skolor och inriktningar. Det finns Shafi’is, Hanbalis, Malikis, Hanafis, såväl som Shia och Ibadis. Enligt denna tolkning, så skulle ju de sunniter som lever under en Ibadi kung (som till exempel i Jordanien) vara tvungna att följa Ibadi lärosatser, och dem som är bosatta under ett shiitiskt styre (som i Iran) skulle ju vara tvungna att följa den shiitiska tron. Har dessa människor verkligen modet att följa deras så kallade erkända tolkningar tills dess logiska slutsatser?

Den berömda Sunni akademikern, Fakhr al-Razi, inkluderade i hans Tafsir al-Kabir att denna vers som vi nämnde visar att Ulul-Amr måste vara felfri. Han menade att Allah(SWT) har beordrat människorna att lyda Ulul-Amr villkorslöst, och därför är det viktigt att Ulul-Amr måste vara felfri. För om det skulle finnas någon möjlighet för dem att begå synd, så skulle detta innebära att man ska vara lydsam och olydig mot dem på samma gång, vilket är omöjligt! Hur som helst, för att förvirra sina läsare och föra dem bort från Ahl al- bait(A), så uppfann Fakhr al-Razi teorin att ”det muslimska samfundet i dess helhet är felfri”! [Tafsir al-Kabir, av Fakhruddin Mohammad Ibn Umar al-Razi, vol. 10, sid. 144]

Denna tolkning är unik, och ingen muslimsk forskare har någonsin anslutit sig till denna teori och detta är inte heller baserat på någon tradition. Det är ganska förvånande att Fakhr al-Razi accepterar att varje individ i det muslimska samfundet är syndiga. Men sedan hävdar att de som helhet är felfria. Ni som har eller aktivt studerar vet att 200 kor plus 200 kor är lika med 400 kor och inte en häst. Men Fakhr al-Razi säger att 70 miljoner syndiga människor plus 70 miljoner syndiga människor är lika med en felfri person! Som ni hör så går ju detta inte ihop.

Uppenbarligen, så var han med sina kunskaper om den heliga Koranen, lämplig att dra slutsatsen att Ulul-Amr måste vara felfri, men ändå förbisåg han att denna vers innehåller ordet ”minkum” (från er) som visar att Ulul-Amr bör vara en del av det muslimska samfundet och inte hela muslimska nationen. Dessutom, om hela det muslimska samfundet skulle lydas, vem skulle då vara kvar för att lydas?

Dessutom har hela samhället aldrig haft en enda röst så vem ska vi följa bland dem?

Dessutom är uppfattningen bland majoriteten inte alltid en bra kriterie för att skilja de falska från de sanna påståendena. Om man ser på den heliga Koranen, kan man se att den heliga Koranen allvarligt fördömer majoriteten, genom att ofta säga; ”majoriteten förstår inte” ”majoriteten använder inte sin logik”, majoriteten följer deras egna infall” … Detta eftersom de flesta människorna alltid följer sina egna intentioner. (se t.ex. 6:116, 5:49, 10:92, 30:

Den verkliga innebörden av Ulul-Amr

Jag tänkte nu övergå till den korrekta tolkningen av den citerade versen, såsom den tolkades av Ahl al-bait(A). Imam Sadiq(A) sade, att denna vers uppenbarades för Imam Ali(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). När detta sades, frågade någon Imamen: ”Folk säger, varför nämnde inte Allah(SWT) namnen på Imam Ali(A) och hans familj i den heliga Koranen?” varpå Imamen svarade: ”Säg till dem, att Gud befallde av att vi skulle be Salat (bönen), men förklarade inte om det är tre eller fyra böneenheter som skall utföras, utan det var Allahs(SWT) sändebud som förklarade alla detaljer. Och befallningen om Zakat (religiös skatt) uppenbarades, men Allah(SWT) sade ju inte att detta gällde en av varje fyrtio Dirhams, utan det var Allahs(SWT) sändebud, som förklarade detta, och Hajj (pilgrimsfärd till Mecka) beordrades av Allah(SWT), men Han sade ju inte att man ska utföra Tawaf (dvs. att gå runt Ka’ba sju gånger), utan det var Allahs(SWT) sändebud, som förklarade det. På samma sätt uppenbarades versen: Lyd Gud och lyd sändebudet och de som har anförtrotts med myndigheten bland er, och den syftade till Imam Ali(A) och Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) (som var de enda levande imamerna vid Profetens(S) tid).

Det är ganska uppenbart att om Gud någonsin skulle ha nämnt Imam Alis(A) namn i den heliga Koranen, då skulle de som verkligen hatade honom ha försökt att ändra den heliga Koranen. Alltså, var det av Guds nåd att Han kodade alla kunskapens grenar av religionen i den heliga Koranen, för att de således endast skulle uppfattas av förnuftet. Och på detta sätt bevarade Gud Koranen och den förblev intakt.

Av kommentarerna till versen 4:59 i den heliga Koranen, beordrar Gud oss att lyda Ulul-Amr.
Al-Khazzaz, i sin bok, Kifayatul Athar, återberättar en tradition från den välkända följeslagaren till Profeten(S), Jabir ibn Abdillah al-Ansari (RA):

När versen (4:59) uppenbarades så frågade Jabir, Profeten(S): ”Vi känner till Allah(SWT) och Profeten(S), men vilka är de som har anförtrotts myndigheten och vars lydnad förenats med Gud och till dig själv?”

Profeten(S) sade: ”De är mina kalifer och imamer för muslimerna efter mig. Den första av dem är Imam Ali(A), sedan Imam Hassan(A), sedan Imam Hossein(A), sedan Imam Sajjad(A), sedan Muhammad son till Ali som har nämnts som ’al-Baqir’ i Toran (Gamla testamentet).

O Jabir! Du kommer att träffa honom. När du ser honom, framför mina hälsningar till honom. Han kommer att efterträdas av sin son, Imam Jafar Sadiq(A) (den sanningsenliga), sedan Musa son till Ja’far, sedan Imam Ali son till Musa, sedan Mohammad son till Ali, sedan Ali son till Mohammad, sedan Imam Hassan son till Ali. Han kommer att efterträdas av hans son, vars namn och smeknamn kommer att vara samma som mitt. Han(AJ) kommer att vara ett bevis från Allah(SWT) (Hujjatullah) på denna jord, och den enda som kommer att undvaras av Allah(SWT) (Baqiyyatullah), för att bevara orsaken till tron bland människorna. Han(AJ) skall erövra hela världen från öster till väster. Han kommer att förbli dold under en så lång tid från hans anhängare och vänner, att tron på hans ledarskap enbart kommer att finnas kvar i hjärtat hos de vars tro testats av Allah(SWT).”

Jabir sade: ”O Guds sändebud! Kommer hans anhängare dra nytta av hans avskildhet?”

Profeten(S) sade: ”Ja, vid Han som har sänt mig med profetskapet! De kommer att vägledas av hans ljus, och dra nytta av hans ledarskap under hans avskildhet, precis som människorna gynnas av solen, även om den är fördold i molnen. O Jabir! Detta är från Guds dolda hemligheter och skatter. Så håll det för dig själv, förutom för de människor som förtjänar att veta.” [Kifayatul Athar, al-Khazzaz, sid. 53]

Nu när vi vet vilka ”som anförtrotts med myndighet” är, blir det uppenbart att frågan om att lyda tyranniska och orättfärdiga härskare inte uppkommer överhuvudtaget. Enligt versen som vi nämnde krävs det inte av muslimerna att lyda en ledare som är orättvis, tyrannisk, okunnig, egoistisk och försjunken i nöjen. Vi är i själva verket förpliktade att lyda de tolv Imamerna(A), som alla var syndfria och fria från onda tankar och handlingar. Att lyda dem medför inga risker. Nej, vi kommer att beskyddas från alla risker, eftersom de aldrig kommer att gå emot Guds beslut och de kommer att behandla alla människor med kärlek, rättvisa och jämlikhet.

Wa Salallah aleihi waala alihi ’atayibin ’altahirin!