Martyren

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Alhamdolillah ir Rabil ’alamin. Wasalaat wasalaam alel habib al mustafa abel qasimi mohammad wa aali mohammad.

För vår väntade Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst, var vänliga att skicka en salawat.

Mina bröder och systrar i tron, asalaam aleikom wa rahmat allahi wa barakato.
Syftet med denna och den nästkommande föreläsningen är endast i syfte att bevisa att den shiitiska synen angående vikten och ledarskapet hos Ahl al-Bait(A) inte bara är taget ur luften. På det här sättet, hoppas jag att detta bidrar till en bättre förståelse bland muslimerna och således hoppas jag att detta hjälper till att reducera vissa människors fientlighet mot efterföljare till Profetens(S) Hushåll.

Faktumet att Shia har antagit en troslära som skiljer sig från Ashariternas gällande den fundamentala tron, och att de skiljer sig från de fyra sunnitiska grupperna vad gäller lagar, riter och observerande, bygger inte alls på sekterism eller fördomar. Det är snarare det teologiska resonemanget som har lett oss till att anta trosläran av de Imamer som tillhör Profetens(S) Ahl al-Bait(A).

Vi har därför helt och hållet bundit oss själva till dem genom våra handlingar såväl som vår tro; både vad gäller vår kunskap om Koranen och Profetens(S) Sunnah, men även alla våra materiella, moraliska och andliga värderingar baserat på teologiskt och logiskt bevisförande. Vi har gjort detta av lydnad till den Heliga Profeten(S) och av underkastelse till hans Sunnah.

Hade vi inte varit övertygade om dessa bevis genom att inte godkänna andra Imamer än de som är från Ahl al-Bait(A), och att söka Guds närhet via dem, så hade vi antagligen följt den tro som majoriteten av folket följer bara för enigheten och broderskapets skull. Men en obestridlig logik befaller en troende att följa sanningen oavsett vad andra anser.

Majoriteten av muslimerna är okapabla att lägga fram argument för att visa vilken av deras fyra lärda som är bäst. Det är omöjligt att följa alla, och således måste man, innan man säger att det är ”obligatoriskt” att följa dem, bevisa vem av dem man skall följa. Vi har funderat över argumenten från Hanafis, Shafis, Malikis och Hanbalis med ögonen hos en som söker sanningen och vi har sökt långt och brett, men vi har inte funnit svaret till detta, förutom att de alla var stora rättslärda och ärliga och rättvisa män. Sunniterna är medvetna om att en rättslärds kapacitet, ärlighet, rättvisa och storhet inte bara begränsas till de här fyra personerna. Hur kan det då vara ”obligatoriskt” att endast följa dessa?

Jag tror inte att någon kan kliva fram och påstå att dessa personer är bättre än våra Imamer(A), de rena och heliga ättlingarna till Profeten(S), Frälsningens Ark, Ångerns Portar, genom vilka vi kan uppnå skydd mot oenighet i religiösa frågor; för de är vägledningens symboler, och ledarna av den rätta vägen.

Då Profeten(S) gick bort började folk med politiska motiv spela ut dess roll i religionens angelägenheter och ni vet vad som ägde rum som ett resultat av detta. Under alla dessa prövotider, fortsatte Shiiterna att hålla fast vid Koranen och Ahl al-Baits Imamer(A), vilka den Heliga Profeten(S) lämnade bland oss som de två tunga sakerna (al-Thaqalain). Under Islams historia har det då och då dykt upp vissa extrema sekter; men hur som helst, så har shiiternas huvudspår aldrig avletts från denna stig ända sedan Imam Alis(A) och Fatimas(S) tid.

Shiiterna existerade när Ashari och alla fyra Sunni imamer inte hade fötts och ingen ens hade hört talas om dem. Fram till och med den tredje generationen efter Profetens(S) tid var det ingen som kände till Asharis och de fyra Sunni imamerna. Ashari föddes 270 e.H. och dog 320 e.H; Ibn Hanbal föddes 164 e.H. och dog 241 e.H.; Shafi föddes 150 e.H. och dog 204 e.H.: Malik föddes 95 e.H. och dog 169 e.H.; Abu Hanifa föddes år 80 e.H. och dog 150 e.H. Shiiterna å andra sidan följer Ahl al-Baits(A) stig vilket inkluderar Imam Ali(A), Fatima Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A), vilka alla levde samtida med den heliga Profeten(S) och växte upp i hans hus.

Vad gäller Ahl al-Baits(A) kunskaper, är det tillräckligt att säga att Imam Sadiq(A) var läraren för två av sunni imamerna, Abu Hanifa al-Numan och Malik ibn Anas. Abu Hanifa har sagt:
”Om det inte vore för de två åren så hade al-Numan svält”, där Abu Hanifa syftar till de två år som han drog nytta av Imam Sadiqs(A) kunskap. Malik vittnade också att han inte hade mött någon annan med mer kunskap inom Islamisk Juridik än Imam Sadiq(A).

Den Abbasidiska kalifen, al-Mansoor, befallde Abu Hanifa att förbereda ett par svåra frågor till Imam Sadiq(A) angående Islamiska lagar och ställa frågorna till Imamen(A) i närvaron av al-Mansoor. Abu Hanifa förberedde 40 svåra frågor och frågade Imam Sadiq(A) angående dessa. Imamen(A) besvarade inte bara alla frågor utan han gav även de åsikter som de irakiska och Hijaz lärda hade som svar på dessa frågor. Abu Hanifa kommenterade denna händelse med följande ord:

”Sannerligen är den mest kunniga bland människorna den som är mest kunnig angående deras skilda åsikter.” [Sunni referens: Shaykh Mohammad Abu Zahra i hans bok ”al-Imam al-Sadiq”, s. 27]

Abu Hanifa beskriver sina känslor (när han gick in i al-Mansoors palats och hittade Imam Sadiq(A) sittande bredvid honom) med följande ord:

”När jag såg Imam Sadiq(A), såg jag att hans personlighet befaller mer respekt än kalifen själv. Men trots detta var det kalifen som styrde den Muslimska världen och Imam Sadiq(A) var en vanlig medborgare.” [Sunni referens: Shaykh Mohammad Abu Zahra i hans bok ”al-Imam al-Sadiq”, s. 27]

Malik (den andra Sunni imamen) sade:

”Jag brukade komma till Jafar ibn Mohammad(A) och stanna hos honom ganska länge. Varje gång jag besökte honom, fann jag honom bedjande, fastande, eller reciterande Koranen. Varje gång han återberättade ett uttalande från Guds Sändebud(S), var han på wudhu. Han var en framstående dyrkare som inte påverkades av den materiella världen. Han var av de gudsfruktiga människorna.” [Sunni referens: Shaikh Mohammad Abu Zahra i hans bok ”al-Imam al-Sadiq”, s. 66]

Sheikh Mohammad Abu Zahra, som var en enastående sunnitisk lärd under samma tid sade:

”De olika Muslimska lärda var aldrig eniga om en fråga helt och hållet förutom när det gäller Imam Sadiqs(A) dygd och kunskap. Sunni imamerna som levde under den här tiden var hans studenter. Malik var en av dem men även Sufyan al-Thouri och många andra. Abu Hanifa var också en av hans studenter och trots att de var i samma ålder, ansåg han ändå att Imam Sadiq(A) var den mest kunniga i den Muslimska världen.” [Sunni referens: Shaykh Muhammad Abu Zahra i hans bok ”al-Imam al-Sadiq”, s. 66]

Detta avslutar den första delen av två gällande varför den shiitiska synen på Ahl al-Bait(A) och deras storslagenhet inte bara är något som vi själva hittat på.

Wa Salallah aleihi waala alihi ’atayibin ’altahirin!